Svarta baskrarnas regemente

Det “magiska” året 1949 var jag bosatt i Skultorp. En by som lig­ger vid Billingens fot och som tillhör Norra Kyr­ketorps församling. Platsen är belägen en kilometer utanför Skövde och ett par mil norr om Varn­hems kloster. 

Det var här som munkar från Clairvaux på 1100-talet bosatt sig. De hade undervisats i den Helige Bern­hards läror. Bernhard var emot rikt utsmyckade kyrkor. Orsaken lär vara att den fattige inte skulle känna sig tvingad att offra ur sin egen penningpung. Trots det hindrade det inte klosterbröderna från att stjäla mark från landbor enligt källorna.

Carl von Linné be­rättade att när man skulle bestiga Billingen gick de upp på den östra sidan, alldeles vid Skultorp. Uppe på top­pen kunde man se ända till Omberg som ligger på andra sidan Vätten, som är till storleken Europas femte insjö.

Många är de historiska platser som har anknytning till området där jag är född. Bland annat så stod det omtalade slaget mellan Erik Knutsson och Sverker den yngre några mil bortom Skultorp, vid Kungslena kyrka. Det var på 1200-talet.

Erik påstås ha segrat, men vad vet man om det. De kröniker som hyllar segrarna känner vi till, men inte de som hävdar motsatsen. De har troligen gått upp i rök eller förstörts på annat sätt. Skället till det kan man bara ana. Är man lika slarvig med fakta som fd. Lektyr och FIB/k reportern Jan Guillou då blir snart den uppdiktade riddare Arn en verklig person i våra historieböcker, men jag lovar, han finns inte på riktigt. Däremot har novisen Ingvar Ramsvart funnits.

Om honom vet jag en hel del eftersom han efterlämnade den dagbok som jag överlämnat till KB 1976. Det var när jag läste Diarium Varnhemio som jag förstod hur munkarna i Varnhems kloster tänkte och levde i mitten av 1300-talet. Inte olikt vår egen tid. Varför inte byta ut 1372 mot 1972? Då kommer man sanningen närmare.

Om denna storslagna trakt finns det mycket vackert att skriva, men jag låter bilden ovan tala. Jag kan däremot berätta att i Skultorp fanns det ett övnings­fält för tanks. Svarta baskrar kallas soldaterna som övade där, men truppenheten ligger i Skövde. Det var också här som Olof Palme drog upp riktlinjerna för Informations Byrån IB – den olaglig underrättelsetjänst som spionerade på vänstern som jag en gång tillhört, men även delar av den egna rörelsen blev granskade under luppen.

Min mormor Agnes Helena Bengtsson (1898-1983) berättade att när min morfar Johan (1888-1963) gjorde sin värnplikt i Falkenberg då hade de inkallade fått order om att stoppa ett demonstrationståg med vapenmakt. De skulle hindar den hungriga (hungerkravaller eller vad?) och uppretade folkmassan att passera över en bro, men detta var småpotatis om man jämför.

På det regementet i Skövde där min mor fick anställning kom de svenskar från som stred för Hitler. När den nakna sanning uppdagades visade det sig också att det bland dem fanns det soldater som varit med i SS.

Några sådana militärer träffade jag inte de få gånger som jag följde med min mor till jobbet, men jag kände igen några från Bosse Schöns bok ”Svenskarna som stred för Hitler”.

Om soldaten med Hitlermustasch som jag hittat i min mors fotoalbum var medlem i tyska skyddskåren det vet jag inte, men tanken på övningsfältet utanför fönstret där vi bodde ger även idag rysningar efter ryggraden. De kändes oövervinnliga, men det skulle senare visa sig vara en illusion som mycket annat här i livet.

Det var alltså bland krigare och soldater som jag levde när jag var barn. Att min mamma blev knekt det berodde inte på trots, som man kan tro när man hört hennes historia berättas av henne själv. Det berodde på manliga hormoner. Därmed följde ett brinnande intresse för bilar och motorer.

Att leka med dockor var inte heller hennes grej. Hon spelade fotboll och lekte mestadels med pojkar.

Ser man på! Jag har även ett fotot på min mor Annalisa och inte enbart på min far Einar.